twinsplace

jag har alltid varit den som haft lättare för sig att uttrycka sig i text än i ord. jag har alltid varit den som har skrivit mina känslor rad efter rad, mening efter mening. aldrig har jag pratat om dom, aldrig har jag nämnt dom.
mina känslor finns inskrivna på historiens alla papper, på alla möjliga sätt.

men papper bleknar, och i och med att papper bleknar, bleknar också känslor? eller blir dom allt starkare för att bevisen håller på att suddas bort?
men varför måste man bevisa sina känslor? varför kan inte känslor bara få vara känslor? varför måste känslor ha ett bevismaterial?

är det för att dagens texter inte betyder ett skit? va allt mycket ärligare förr? jag vet inte.. men det ända jag vet är att : om text inte betyder, hur fan ska ord då betyda?

/S