varför?
jag har haft några tankar i huvudet dessa dagar.. första är : jag litar inte på nån längre, det finns ingen som håller sitt ord längre. absolut ingen. du säger : jag är inte den människan jag va förr, jag snackade inte skit om dig förra lördagen på festen till alla andra.. lögn, klart du är den du var förr och klart att du snackade skit om mig förra lördagen.
folk har slutat att vara ärliga, varför? jag kommer alltid att vara ärlig ... mot dom som förtjänar min ärlighet och just nu vet jag inte om någon gör det, för varför ska man öppna sig och öppna sig och tala ärligt om man ändå får fett med falskhet tillbaka, varför ska jag va ärlig och du en lögnare?
vi människor är så jävla smutsiga, inte ens djur beter sig så här mot varandra som vi gör, vi är inte genuina och vi har aldrig varit det heller. vi hjälper varandra ENDAST om vi får något i gengäld, vaktar du min rygg vaktar jag din aight? vad hände med : jag ger, och får jag inget tillbaka ger jag ändå, för jag är en bättre människa?? nu är det endast : fuck it, ger inte hon ger inte jag, varför skulle jag? djur backar varann mer än vad vi skulle göra, insekter, fucking blommorna backar varann mer än vi människor.. när blev vi så äckligt smutsiga? så äckligt falska?, när förändrades vi från att vara den vackraste varelsen på jorden till att bli föraktade av vår egna sort?. hmm..
andra tanken är : jag tittade på tv idag och såg barn, barn utan mat, utan kläder. flickor som ständigt lever med rädslan att bli våldtagna av sin egna granne.
vi ställer oss framför garderoben som svämmar över med kläder och säger: faaaan jag har ABSOLUT ingenting att ha på mig, vi gråter lite till mamma och vips har vi fått oss 500 att gå handla nya kläder, samma skit dag ut och dag in.. vi sätter oss vid matbordet där det serveras fisk, vi säger: ooooh mamma fuck va äckligt jag vill inte ha, vi slänger maten och tar en macka.. på samma planet fast på andra sidan finns det barn , ungdomar i vår ålder som dör, utan kläder, utan mat. våldtagna flickor, ärrade för livet. vi tycker synd om dom men vi gör ingt åt saken.. varför? är vi så rädda för det okända, är vi så rädda att sträcka ut en hjälpande han?
varför är vi aldrig tacksamma över det vi har? varför vaknar ingen på morgonen längre och säger : tack gud för allt jag har, tack gud för ännu en fin dag?
jag vet inte hur vi kommer klara oss om vi vaknar upp en dag och allt detta är borta..
jag har inte pekat ut någon i den här texten, syftar mest på den första, vad jag vet så har ingen pratat skit om mig förra lördagen, jag ville bara komma med ett exempel.. så ni vet, vill inte att det ska bli några missförstånd. /S
folk har slutat att vara ärliga, varför? jag kommer alltid att vara ärlig ... mot dom som förtjänar min ärlighet och just nu vet jag inte om någon gör det, för varför ska man öppna sig och öppna sig och tala ärligt om man ändå får fett med falskhet tillbaka, varför ska jag va ärlig och du en lögnare?
vi människor är så jävla smutsiga, inte ens djur beter sig så här mot varandra som vi gör, vi är inte genuina och vi har aldrig varit det heller. vi hjälper varandra ENDAST om vi får något i gengäld, vaktar du min rygg vaktar jag din aight? vad hände med : jag ger, och får jag inget tillbaka ger jag ändå, för jag är en bättre människa?? nu är det endast : fuck it, ger inte hon ger inte jag, varför skulle jag? djur backar varann mer än vad vi skulle göra, insekter, fucking blommorna backar varann mer än vi människor.. när blev vi så äckligt smutsiga? så äckligt falska?, när förändrades vi från att vara den vackraste varelsen på jorden till att bli föraktade av vår egna sort?. hmm..
andra tanken är : jag tittade på tv idag och såg barn, barn utan mat, utan kläder. flickor som ständigt lever med rädslan att bli våldtagna av sin egna granne.
vi ställer oss framför garderoben som svämmar över med kläder och säger: faaaan jag har ABSOLUT ingenting att ha på mig, vi gråter lite till mamma och vips har vi fått oss 500 att gå handla nya kläder, samma skit dag ut och dag in.. vi sätter oss vid matbordet där det serveras fisk, vi säger: ooooh mamma fuck va äckligt jag vill inte ha, vi slänger maten och tar en macka.. på samma planet fast på andra sidan finns det barn , ungdomar i vår ålder som dör, utan kläder, utan mat. våldtagna flickor, ärrade för livet. vi tycker synd om dom men vi gör ingt åt saken.. varför? är vi så rädda för det okända, är vi så rädda att sträcka ut en hjälpande han?
varför är vi aldrig tacksamma över det vi har? varför vaknar ingen på morgonen längre och säger : tack gud för allt jag har, tack gud för ännu en fin dag?
jag vet inte hur vi kommer klara oss om vi vaknar upp en dag och allt detta är borta..
jag har inte pekat ut någon i den här texten, syftar mest på den första, vad jag vet så har ingen pratat skit om mig förra lördagen, jag ville bara komma med ett exempel.. så ni vet, vill inte att det ska bli några missförstånd. /S
Kommentarer
Trackback
